Dikter, Bokförlaget Lejd 2000
”’Hennes senaste samling, utkommen sent förra året, var en av årets bästa: nästan överrik i sina bilder för upplösning och förtätning, från hushållsmaskinens triviala nivå till hela skapelsens. ’Rörelser’ är just vad det är frågan om, och den som finner mycket poesi för stillastående kan inte hitta någon bättre språkmotor än denna.”
Ole Hessler, Dagens Nyheter
”’Dikterna kränger, fulla av ord och betydelser som springer iväg åt alla möjliga och oväntade håll. Få svenska poeter är som Hammarström så svår att greppa, att stänga in och skärma av inom reguljära kritikerstaket. (…) Jag skulle gärna gå in till de där vilda och milda människorna i dikterna. Rota, fråga vad de håller på med och hur de kan vara så fria och osentimentalt närvarande.”
Nina Lekander, Expressen
”’… poeten ger mig sitt vakna medvetandematerial, sitt späckade tankerum att orientera mig i och göra till mitt eget. Hon gör det utan förbehåll, utan att visa på en viss väg igenom – och det väljer jag att se som ett förtroende, inte som en provokation. Det här är inte ’svår poesi’, tvärtom: här kan jag aldrig gå fel.”
Amelie Björck, Göteborgs-Posten
Dikterna i samlingen är skrivna utifrån mina tankar kring människans dubbelväsen. Jag har aldrig upphört att förundras över att vår art rymmer ett sådant övermått av destruktion och samtidigt kan vara så kärleksfullt kreerande. Denna motsättning tänker jag mig inte enbart i uppdelningen mellan människor som är förövare och andra som är offer. Eller mellan demokratier och totalitära regimer och ideologier som förkrymper och stympar och gör hela folk till plågade undersåtar. Utan det märkliga är att man kan se hur var och en av oss rymmer denna mångfald av tendenser.
När jag skrev flera av dikterna inspirerades jag av Gamla Testamentets skoningslösa och nyckfulla gud som beordrar etnisk rensning av otrogna utan nåd. Likt en dysfunktionell fader ömsom agar, ömsom tröstar han och smeker sina barn och lovar dem belöningar om de följer hans bud.
Freud menade att vi internaliserat denna dömande makt i form av ett kritiskt överjag, som om det utvecklats till att bli för starkt plågar människor och skapar neuroser. Han ansåg att religionen gjorde människan infantil och oförmögen till att ta ansvar för sitt liv och därmed kunna göra fria val. De löften olika trosläror gav, såg han som helt oanvändbara för att klara sig genom livet i en orättvis och på det stora hela fientlig värld. Hans svar på dilemmat var realitetsanpassning, kärlek i umgänget med sina närmaste samt skapande arbete.
Något av allt detta var jag inne på när jag skrev dikterna i den här samlingen, alltså människans inre mångfald med såväl våldstendenser som en ymnighet av ömhet, kärlek och skapande. Tanken var att parallellt smaka på och gestalta sådana tendenser även hos mig själv. Jag tror inte att det helt gick fram, åtminstone inte om man ser till kritikernas läsning. Några vänner och kollegor fattade galoppen, utan att jag behövde förklara. Men så är det ju med poesi när den möter sin publik. Det är som att släppa ut ett eget litet knytt i världen, utan garantier för hur det kommer att klara sig eller bli förstått.
Dikterna i den första sviten ”Grå Boken” tolkades till grekiska och engelska under ett översättarseminarium på Rhodos. De kom ut bokform inom ramen för EU:s kulturprogram 2000 under titeln Otyglad impuls/Unbridled impulse Här ett utdrag på svenska och engelska. För översättningen står min amerikanske vän Mark Struzynsky och författaren och översättaren Vasilis Papageorgiou. Här ett utdrag.
1
Din sked förs mot munnen. Klingar
mot risgrynen. Det skapade bereds plats. Hela du
en hålighet. Bara mun.
Mer grynig kornighet. Material.
En otyglad impuls att slå det hårda mot skalet.
Att spräcka det utanför. Slå
och jämna med marken.
Skulle kunna var flera stycken. Flera
otåliga slag.
Du betäcker allt med ditt sinne.
Tvingar ner det på marken, bänder loss dess delar.
Du prövar din otålighet på det.
Your spoon approaches the mouth. It jingles
against the grains of rice. Space is made for the created. All of You
hollow. Merely mouth.
More gritty graininess. Material.
An unbridled impulse beating hard against the shell.
To crack the outside. Beat
and level to the ground.
It may have happened many times. Several
impatient blows.
You wrap Your mind around it all.
Compelling it down into the ground, prying loose it’s pieces.
You test your impatience on it.
2
Föremålen I munnen trängs om utrymme.
Kan avlägsnas. (Du kan.)
Tar emot. Man håller det länge under vatten tills det stillnar.
Så släpper man upp krabaterna – nu saliggjorda i solskenet.
Nacken tryckt mot hällen. Rengjorda fåror.
Orden kan komma till. Den heta, fabricerade leran.
Går inte att hålla tillbaka. Det räddhågsna
Jublar. Trummar mot hjärtat.
The objects in the mouth battle for position.
They can be removed. (You can.)
Offering resistance. You hold them under water until they are calm.
So You let go of the little rascals – now blessed in the sunshine.
Neck pressed against the stone slab. Cleaned furrows.
The words can be created. The hot, fabricated clay.
Impossible to hold back. The fearful
rejoice. Beating against the heart.
3
Det smakar konstigt. Tungan är där och vilar mot det.
Ja, det dänger till. Du har aptit. Mjölkseparatorn för oljud
i det bakre rummet. Fullt av kvastar och sågspån.
Dålig smak. Tandkrämsrester. Takskägg.
It tastes strange. The tongue is there and rests upon it.
Yes, it bangs on it. You are hungry. The milk separator makes noise
in the back room. Full of brooms and sawdust.
Bad taste. Toothpaste residue. Eaves.
4
Hattar. Och små tuvor. Överfulla lekplatser
med kängor och brospann. Det kan du ju inte ta vid dig av.
Våffeljärnet där du smälter ner den föräldralösa smeten.
Utan måttenhet. Utan växtsaft. Helt ombunden.
Ska hindras från att bli tygellös.
Hallvärmen. Plötslig, oväntad. Helt oförtjänad.
Runor i listerna. Galgar.
Sedan. Hur du svärtar ner allt du tar i.
Och hur det dryper som guld.
Hats. And small tufts and overcrowded playgrounds
With small shoes and bridge spans. You cannot really be upset about it.
The waffle iron where You melt the orphaned mixture.
Without a unit of measurement. Without sap. Completely bound.
Rein in the wildness.
The warm hall. Sudden. Unexpected. Totally undeserved.
Carvings in the doorframes. Coat-hangers.
Latter. How you blacken whatever You touch.
And how it drips like gold.